1736-1813 Swiss painter, active in Germany. He was a pupil of Johann Ulrich Schellenburg (1709-95) in Winterthur and continued his training with Johann Jakob Haid in Augsburg between 1756 and 1765. He worked for the court painter Leonhard Schneider (1716-62) in Ansbach from 1757 to 1759, producing large numbers of copies of a portrait of Frederick the Great (probably by Antoine Pesne). This was an important step in furthering his career, as were the months he spent in Regensburg (1764-5) painting miniatures of clerics and town councillors. He was court painter to the Elector Frederick-Christian of Saxe-Weimar in Dresden from 1766 and taught at the Hochschule der Bildende K?nste there. In 1771 he travelled to Berlin, where he painted portraits of Jakob Mendelssohn, Gotthold Ephraim Lessing and J. G. Sulzer. Sulzer introduced him at court, which resulted in many commissions. He was invited several times to teach at the Akademie der K?nste in Berlin, but he remained in Dresden. He often travelled to Leipzig, and in summer he frequently went to Teplitz (now Teplice, Czech Republic) and Karlsbad   Related Paintings of Anton Graff :. | Portrat des George Leopold Gogel | Portrat des Erbprinzen Heinrich XIII | Portrat des Christoph Johann Friedrich Medem | Portrait of Wilhelmine von Lichtenau | Portrait of Elisabeth Sulzer |
Related Artists:
Jan Steen
Dutch Baroque Era Painter, ca.1625-1679 Daily life was Jan Steen's main pictorial theme. Many of the genre scenes he portrayed are lively to the point of chaos and lustfulness, even so much that a Jan Steen household, meaning a messy scene, became a Dutch proverb (een huishouden van Jan Steen). Subtle hints in his paintings seem to suggest that Steen meant to warn the viewer rather than invite him to copy this behaviour. Many of Steen's paintings bear references to old Dutch proverbs or literature. He often used members of his family as models. Jan Steen painted also quite a few self-portraits, in which he showed no tendency of vanity. Steen did not shy from other themes: he painted historical, mythological and religious scenes, portraits, still lifes and natural scenes. His portraits of children are famous. He is also well known for his mastery of light and attention to detail, most notably in textiles. Steen was prolific, producing about 800 paintings, of which roughly 350 survive. Steen's work was valued much by contemporaries and as a result he was reasonably well paid for his work. He did not have any students, but his work proved a source of inspiration for many painters.
Jean Francois Boisselat
Portrait de Francois, marquis de Barbe-Marbois (1745-1837)
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).